Jag kommer alltid tillbaka hit. Det är någon form av trygghet att veta att det finns kvar. Allt kaos, allt fint, alla drömmer, besvikelser. Jag vet inte vart jag är nu. en känsla av rotlöshet och samtidigt en övertygelse om att jag tar mig igenom detta också. Från rummet i Örebro, till rummet i Helsingborg, till 1:an i Göteborg, till 3:an i norrköping. Och så jag. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0